Ei:s nya reglering riskerar att bromsa investeringarna: "Kommer att drabba elnätskunderna"

– Med försenade investeringar hämmas elektrifieringen samtidigt som det finns en risk att det skapas en underhållsskuld som på sikt kommer att drabba elnätskunderna, säger Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige. 

Ei har under en lång tid arbetat med ett nytt förslag på elnätsreglering. Idag kom förslaget som bland annat innebär:  

• KALKYLRÄNTAN. Kalkylräntan beräknas fortsatt med en WACC- och CAPM-metod, men metoderna för att bestämma vissa underliggande parametrar såsom riskfri ränta och inflation med flera förändras i grunden. Istället för att anlägga ett framåtriktat tidsperspektiv - i linje med de investeringar som görs - avser Ei använda sig av ett åttaårigt historiskt perspektiv.  
  
  För den kommande tillsynsperioden 2028-2031 innebär det att referensperioden kommer att innehålla ett antal väldigt extrema år, till följd av pandemi, osäkert säkerhetsläge i omvärlden och fluktuerande inflationsnivåer. När detta inte avses beaktas på något sätt i metoden resulterar det i en extremt låg nivå på kalkylräntan - preliminärt 1,99 procent realt före skatt enligt Ei - jämfört med vad som har tillämpats i tidigare tillsynsperioder. 
• TOTEX-MODELLEN. Incitamentet för kostnadseffektivitet förändras genom att en så kallad TOTEX-modell införs. Förändringen hänger ihop med den föreslagna övergången till förmögenhetsbevarande perspektiv vid värderingen av anläggningarna i kapitalbasen där normprislistan försvinner och Energiföretagen har på ett övergripande plan förståelse för förändringen. Några iakttagelser är ändå att modellen för flertalet elnätsföretag är svår att förstå, ta till sig och i praktiken använda sig av för effektivisering av sin verksamhet.  
  
  En annan osäkerhetsfaktor är även hur kostnadsökningar till följd av miljö och hållbarhet, säkerhet och beredskap och proaktiva investeringar - sådant som samhället förväntar sig av ett elnätsföretag - beaktas vid effektivitetsjämförelsen. 
• ANSLUTNINGSAVGIFTER. Angående hanteringen av anslutningsavgifter föreslås en stor förändring, som Energiföretagen menar är ett steg i fel riktning. Kundinitierade investeringar väljer Ei att fullt ut tolka som kundfinansierade. Trots att det är intäkter som är begränsade av intäktsramen, som egentligen avses, leder det här finansieringssynsättet till att avdrag ska göras vid intäktsramsberäkningen baserat på anslutningsinkomster. Följden blir att elnätsföretagens förutsättningar vid anslutningsinvesteringar blir sämre, när det istället borde vara relevant att så långt det är möjligt förbättra och underlätta sådant som har med anslutning av kunder att göra.  
• VÄRDERING AV ANLÄGGNINGAR. Anläggningarna i kapitalbasen ska inte längre värderas till nuanskaffningsvärde, så kallad kapacitetsbevarade princip, utan istället värderas till anskaffningsvärde, så kallad förmögenhetsbevarande perspektiv. Energiföretagen ser det inte som någon absolut nödvändighet att göra ett sådant metodbyte, men kan acceptera båda metoderna som möjliga att använda. När ett metodbyte nu föreslås anser vi det åtminstone vara en korrekt bedömning av Ei att det görs på ett så kallat värdekonsistent sätt, det vill säga att anläggningar behåller sin värdering enligt tidigare metod fram till och med 2027. Något annat hade inte levt upp till nödvändiga krav på regulatorisk stabilitet.  
  
  En fråga som lyfts från branschen rör hanteringen av “Pågående arbete”, det vill säga investeringsprojekt som kan vara omfattande och pågå under en längre tid innan de driftsätts. Hittills har ingen ersättning givits med anledning av kostnader förenat med detta innan driftsättning. Frågan förefaller fortfarande inte vara fullt ut omhändertagen, men inflationsjustering av anskaffningsvärden under byggtiden anges att det ska vara möjligt att ansöka om. 
• LÖPANDE DRIFTSKOSTNADER. Löpande driftkostnader kommer att ersättas utifrån faktiska kostnader, istället för att baseras på en historisk referensperiod. Det är en positiv förändring som branschen på senare tid har framfört synpunkter kring. Det har alltmer visat sig att synsättet med en historisk referensperiod inte har varit representativ för de kostnader som elnätsföretagen möter i en expansiv omgivning. 
   

Kan omöjliggöra möjligheten att attrahera kapital

Energibranschen och Ei delar målet om rimliga kostnader för kunderna och ett robust elsystem. För att nå dit krävs en reglering som både ser till kundernas intressen och säkerställer långsiktigt hållbara investeringar.  

– Det gör inte Ei:s nya förslag, säger Tomas Malmström och fortsätter:

– Ei:s förslag på en real kalkylränta före skatt på preliminärt 1,99 procent bedömer vi, omräknat till nominell ränta med dagens inflationsnivå, understiga rådande marknadsvillkor för att få tillgång till kapital. Detta riskerar att fördröja utbyggnaden av elnäten och därmed försvåra elektrifiering, hindra industrietableringar och försvaga svensk konkurrenskraft, eftersom det försvårar eller till och med omöjliggör möjligheten att attrahera kapital till investeringarna.  

Ändamålsenliga regler krävs

Energiföretagen menar att för att undvika en framtida underhållsskuld i elnätet och försenad elektrifiering krävs ändamålsenliga regler. Ei:s förslag kommer att ha negativ påverkan på den inslagna vägen där elnätsföretagen rekordinvesteringar i att modernisera de gamla delarna av elnätet och att bygga ut för att klara nya krav och möta elektrifieringen av transportsektorn och industrin. 

– Det här förslaget kan medföra ett trendbrott i utvecklingen, där investeringstakten i det svenska elnätet begränsas till ett minimum för att klara lagstadgade krav. Då riskerar kunderna att på sikt bli de stora förlorarna, säger Tomas Malmström. 

Vi på Energiföretagen kommer nu att analysera förslaget djupare och längre fram lämna in vårt remissvar med det tydliga målet att förslaget måste förändras.